Karl XII-porträtten: Johann Heinrich Wedekindt och Ystad-typen

Karl XII var en saknad man när han den 13 december 1715 återvände till det egentliga Sverige och Trelleborg. Många nyfikna svenskar och utlänningar kantade vägen när den ryktbare kungen red in i Ystad. Någonstans i folkvimlet befann sig den baltiske konstnären Johann Heinrich Wedekindt (1674-1736). Efter att ha fått syn på Karl XII målade han några miniatyrporträtt.

Grundaren av Ystad-typen är Wedekindt. Konstnären var redan bekant med kungens utseende: drygt femton år tidigare var han vittne till övergången av Düna, och målade ett ryttarporträtt av Karl XII (Armémuseum).

Wedekindts bilder från 1715-19 visar inte någon djärv och handlingskraftig kung. Nej, istället ser kungen dyster ut och dragen är otydliga. Men så var också Wedekindt känd för att, vid den här tiden av sin karriär, "göra sina modeller tunna och ge dem ett lätt trånsjukt uttryck". Vissa målningar är väldigt mörka och Karl XII:s ansikte ser ibland blekt och sjukligt ut; något som inte stämmer överens med samtida noteringar, som istället hävdar att den nyanlände kungen var vid "god hälsa".

Åtminstone ett guldkorn går att hitta: porträttet föreställande monarken såsom han såg ut efter den vilda färden över Östersjön år 1715 är ett stycke Karl XII-konst när den är som bäst. I bakgrunden ser vi just färdmedlet - jakten Snappopp - liggande strax utanför en hamnstad. Ljuskällan kommer dels från husen och dels från kungens ansikte, ett ansikte som präglas av ett par glänsande ögon, en kraftig näsa och ett småleende. Man kan tydligt se en verklig människa framför sig. Att Karl XII själv skänkte originalet till sjökaptenen på Snappopp, amiralen Theodor Ankarcrona, som tack för en lyckad överskeppning, kan betyda att monarken själv gillade sitt av Wedekindt verkställda porträtt. Ankarcrona, som snart kunde tituleras landshövding, placerade porträttet år 1744 i sitt då nyss köpta gods Runsa, där bilden finns än idag. Henrik Ankarcrona (släkting till Theodor Ankarcrona) verkställde den på Ulriksdal hängande repliken för konung Karl XV:s räkning. Karl XV älskade konst och beundrade Karl XII. (Karl XV lät inreda sitt sovrum med ett mäktigt halvfigursporträtt målat av Krafft visande den unge karolinhövdingen så som han såg ut år 1700.)　På Henrik Ankarcronas version kan man på tavlan läsa följande: "Rex ex Stralsundia obessa ad Trelleborg traductus Christophers An 13 Decemb. 1715."

Det porträtt som framför andra har fått representera genren Ystad-typen är Wedekindts höftbild från 1719 (Gripsholms slott). Hjässan är kal och kungens hela kropp är något fylligare än tidigare. Karl XII pekar med sin högra hand ut mot de norska landskapen; ovetande om vad som komma skall.　Målningen har emellertid länge förknippats med Krafft. I illustrerade böcker, fram till mitten av 1900-talet, där halvfigurs- porträttet återges, tillägnas tavlan den Krafftska ateljén. Denna felaktighet är heller inte ovanlig; när författaren eller de tillfrågade inte bestämt kan utpeka en mästare låter de mysteriet lösas genom att tillskriva hovmålaren (ännu) en tavla.

Ystad- och Lunda-typen ligger nära varandra tidsmässigt men oftast inte utseendemässigt; Ystadt-typen är mer slätstruken medan Lunda-typen mer djärv och kantig. Som kuriosa vill jag ta upp ett olöst mysterium som rör ett märkligt konterfej. 

Wedekindt tycks ha anammat Kraffts Lunda-typ då han år 1715 målade ett halvfigursporträtt, som idag finns att hitta på Charlottenlunds slott. Detta är dock en ren omöjlighet med tanke på att Krafft målade sin version två år senare! Krafft bör heller inte ha använt Wedekindts runda tavla som förebild för sin målning ty han hade Karl XII i egen hög person till sitt förfogande. Så lat var ändå inte Krafft att han inte drog nytta av majestätets närvaro! En annan sak som tåls att fundera på är varför Wedekindt plötsligt målade ett porträtt som helt skiljer sig från hans övriga verk. Är verkligen Wedekindt mästaren?

Anders Wesslén